Boken jag läser är den fjärde i serien Vampire academi och heter Löftet (på engelska Blod promise).
Jag har redan kommit en bit in i boken och kan säga att den inte riktigt var vad jag hade förväntat mig. Den är i princip lika bra som de andra böckerna men också väldigt annorlunda.
Namnet Löftet säger en inte så mycket om man inte har läst i boken men efter bara några sidor börjar namnet få mer och mer mening och enligt mig är det ett perfekt namn att beskriva bokens innehåll.
Författare
Richelle Mead
Född den 12 november 1976 i Michigan i USA (35 år) men bor numera i Seattle i Washington. Hon har tagit tre examen; en kandidat examen på Michigans universitet, komparativ religion på västra Michigans universitet och en lärar- examen i Washington.
Hon jobbade som lärare tills hon gav ut sin första bok 2007 och började då istället att skriva på heltid.
Just nu skriver hon tre olika bokserier samtidigt och håller då ett så högt tempo att hon lyckas ge ut en bok var tredje månad. För vanliga författare tar det vanligtvis runt ett år att skriva klart en bok.
Gifte sig 2010 och fick en son 2011.
Hennes mest kända serier är Georgina Kincaid (vilken var hennes första serie), Vampire academy och Dark swan.
Hennes genre är fantasy/romance och hon skriver gärna om det onaturliga.
Hon har nominerats till 16 awards och vunnit två.
Bokens huvudkaraktär är en 17 årig flicka som heter Rose, en hetlevererad tjej vars liv går ut på att skydda sin bästa vän. Rose är nämligen en dhampir, en blandning av människa och vampyr, och deras uppgifter i livet är att tränas upp till profetionella livvakter åt de riktiga vampyrerna; moroi. De har nämligen en livsdfarlig fiende, en tredje vampyr art, som kallas strogoi.
Hon och hennes vän Lissa bodde på en skola som har två uppgifter; skyddar moroi och tränar dhampirer, men ett par dramatiska händelser har fått Rose att tvingas välja mellan sin bästa vän och att befria sin stora kärlek, Dimitri, från ett fruktansvärt öde. Och det är där den riktiga Rose stiger fram. En människa som offrar allt, till och med sitt liv, för att rädda sin kärlek. Hon gör alltid allt för att skydda sina vänner och den som går emot henne straffas hårt. Hennes kaxiga attityd har gjort henne djupt respekterad och också till en utomordentlig krigare. Den sorten som griper in i en fight och vinner den mot alla odds. Hon har än inte gått ut skolan men ändå varit med i ett antal strider och att ha dödat så många strigoi vid så ung older har gjort henne känd i hela vampyrvärlden. Men hennes impulsivitet gör henne också oansvarig och hon agerar innan hon tänker. Det har fått henne att hamna i en rad olika sittser som har fått förfärliga konekvenser. Nu är hon ute på sitt livs resa där endast hennes mod och skiklighet kan göra det möjligt för henne att nå sitt mål.
Rose är som de flesta andra dhampirer ganska kurvig och kort, runt 1,60, och har ett väldigt exotiskt utseende med mörkt hår, bruna ögon och solbränd hy. Till skillnad från Lissa som har en morois långa slanka kropp, blek hy och silkeslent blont hår.
De två kompisarna är som natt och dag. Roses självsäkerhet vägs uta av Lissas osäkerhet och medan Rose gärna tar upp en fight håller sig Lissa blygt undan. Men vad som binder de två tillsammans är att de har ett speciellt psykiskt band, ett band som aldrig kan brytas. Det är nämligen så att Lissa räddade Roses liv med hjäld av magi och det skapade ett telepatiskt band mellan de båda vilket innebär att Rose kan se världen genom Lissas perspektiv, och samtidigt känna hennes känslor och tankar.
Miljö
I denna boken utspelar sig händelserna i Sibirien där Rose hoppas finna Dimitri. Hon averkar sin första tid där i Dimitris gamla hemby, en liten dhampirby ute på landet där det flesta lever modernt civiliserat men ändå på lite gammeldags traditionelt vis. Det utspelar sig i nutid och förrutom vampyrerna så är allt annat verklighetstroget.Hon tar sig sedan vidare till en av Sibiriens största städer, Novisibirsk, där miljön är helt annorlunda. Där är vackra statyer och stora byggnader somskiljer sig helt från amerika, men innelivet och moderniteten är den samma. Kläderna, festerna, bilarna, språket och miljön i allmänhet är bevis på att det uttspelas i modern tid.
Till slut befinner hon sig (inlåst) på rum i ett gigantiskt gods som på utsidan ser ut som en borg men på insidan är inrett som ett lyxigt hotellrum. Byggnaden har ett högteknologiskt säkerhetssystem och det är nästan omöjligt att ta sig ut därifrån. Men bara nästan...
Viktiga händelser
1. "Jag såg honom rakt i ögonen. 'Jag kommer älska dig för alltid.' sedan stötte jag pålen i hans bröst. Jag försökte få i pålen djupt nog, trots att jag var osäker på att jag skulle lyckas ur den svår vinkeln. men han slutade plötsligt kämpa. han stirrade stumt på mig och läpparna skildes åt. det var nästan ett leende, fast ett otäckt och plågat sådant. 'Det var det jag skulle säga...' flämtade han fram. det blev hans sista ord." (s.442)
Det var för mig den viktigaste och mest smärtsamma händelsen i boken. Att Rose tillslut tvingas att döda Dimitri och veta att hon att hon aldrig kommer se honom igen. Men det var också en lättnad att uppdraget som hela boken gått ut på äntligen var slutfört och att hon lyckades även om det var mycket som stod i hennes väg.
2. "'Varför skulle någon skicka en påle till dig?' undrade Lissa. Jag svarade inte, utan drog istället ut nästa sak som fans i kuvertet: ett litet brevkort. På det stod det, med en handstil jag kände igen alltför väl: Du glömde bort en läxa till: Vänd aldrig ryggen åt en fiende innan du säkert vet att han är död. Verkar som om vi måste ta om den lektionen nästa gång vi träffas-vilket kommer bli snart. Kram, D. 'Aj då', sa jag och tappade nästan kortet. 'Det här är inte bra."' (s.518-519)
När man sedan får reda på att Dimitri fortfarande lever och att allt som Rose fick gå igenom var förgäves så blev man en aning frustrerad. Men det betyder ju också att spänningen fortsätter och jag vet inte riktigt vad man har att vänta sig i nästa bok.
Tema
I den här boken handlar det mycket om att ta svåra beslut och att göra det rätta även om det är det känns som en omöjlig uppgift. Sedan första boken har Rose vuxit enormt och det visar sig verkligen i just denna bok. Hennes mod är det som håller historien uppe när hon offrar sitt liv för att rädda någon annans.
Boken handlar också mycket om vändskap och om hur mycket det kan betyda för en i svåra situationer, men också om hur bekantskap med fel personer kan vända ens värld upp och ner. Både romantik och svek fyller sidaorna i denna actionfyllda tonårsroman, och spänning finns det gott om.
Recension
Vågar man riskera allt för att rädda det man bryr sig om mest…
Boktitel: Löftet (4:e delen i serien Vampire Academy) Författare: Richelle Mead Genre: kärlek, drama, fantasy, spänning. Betyg: 4 av 5
”Jag behövde bara några sekunder till, några sekunder då jag kunde betrakta honom innan jag dödade honom. Och det var då han talade till mig. ’Roza, du glömde bort min första lektion. Tveka aldrig.’”
Författarinnan Richelle Mead har verkligen satt ribban högt i den fjärde och spännande boken om halvvampyren Rose, hennes bästa vän Lissa, och deras liv på S:t Vladimirskolan. ”Löftet” är en fantastisk fantasy thriller som i sina stunder blir så intensiv att man nästan kan känna känslan av hur det är att leva i en värld full av vampyrer och blodtörstiga monster.
Bäst är ändå de actionfyllda fightscenerna som är grund för all spänning som utspelar sig i boken. Om Twilight är en vacker, olycklig kärlekshistoria, så är Löftet den mörka motsatsen, då den visar en mer skurkaktig, men också superhjälteaktig sida av de mystiska vamprerna vi annars är så vana vid att se.
Rose Hathaways liv har blir total katastrof när hennes hemliga älskare och stridsmentor förvandlas till ett monster hon alltid fruktat, och tränats hela sitt liv till att förgöra. Hennes val blir då svårt; att lämna sin bästa vän, obeskyddad och ensam, eller ge sig ut på ett livsfarligt uppdrag för att befria mannen hon älskar. Men att offra det man bryr sig om mest är inte alltid det lättaste, och för att klara uppgiften måste hon först gå en lång väg, både fysisk och pysisk, som lockar fram sidor av henne hon inte visste fanns. För när hon väl står vid den slutgiltiga uppgiften gäller det att ge allt, då bara en sekunds tvekan kan kosta henne livet. Rose väljer att lämna S:s Vladimir, skolan som lär upp unga vampyrer att bekämpa de onda och livsfarliga strigoi, för att hålla det löfte hon en gång gav till sin älskade Dimitri. Om han någonsin blir förvandlad till strigoi, ett öde de båda anser värre än döden, så skulle hon göra allt i sin makt att befria honom, vilket bara innebär en sak; att hon måste döda honom. Men var börjar man leta efter ett blodtörstigt monster, vars liv går ut på att härja runt i jakt efter offer? Roses möjlighet att hitta Dimitri är liten och för att ha någon chans att få tag i honom åker Rose till Sibirien, och Dimitris hemby, för att hoppas hitta information om honom där. Men när hon väl är där ändras hennes inställning till uppdraget då hon får lära känna Dimitris familj, och överlägger då att bosätta sig med hos dem. Men några drastiska händelser får henne att tänka om och hon ger sig ut på jakt igen, denna gången för att slutföra uppdraget.
Den17 åriga flickans hetlevrade, kaxiga attityd ger henne en väldigt stark personlighet som är svår att släppa taget om och det har gjort henne både djupt respekterad och också till en utomordentlig krigare. Hon är den typen som griper in i en fight och vinner den mot alla odds. Men hon har också en impulsiv och oansvarig sida som ibland får henne att hamna i komplicerade situationer, och det slutar inte alltid som hon tänkt sig.
I den fjärde boken visas den mer listiga sidan av Rose, och att hon verkligen gör allt för att beskydda sina nära och kära. Berättelsen tar en med storm då den har allt som de andra böckerna hade, samtidigt som den tog en vändning i historien och visade en helt ny inblick av hur vampyrvärlden ser ut utanför St: Vladimir skolan. Att det tog ett tag att komma in i boken var nästan positivt för när man väl var fast så fanns det inget som kunde få en att slut läsa. Roses detaljrika berättande och hennes upplevelser och äventyr, som både innefattar sorg och glädje, är fängslande för alla läsare.
Titel och Förväntningar
Boken jag läser är den fjärde i serien Vampire academi och heter Löftet (på engelska Blod promise).Jag har redan kommit en bit in i boken och kan säga att den inte riktigt var vad jag hade förväntat mig. Den är i princip lika bra som de andra böckerna men också väldigt annorlunda.
Namnet Löftet säger en inte så mycket om man inte har läst i boken men efter bara några sidor börjar namnet få mer och mer mening och enligt mig är det ett perfekt namn att beskriva bokens innehåll.
Författare
Richelle MeadFödd den 12 november 1976 i Michigan i USA (35 år) men bor numera i Seattle i Washington. Hon har tagit tre examen; en kandidat examen på Michigans universitet, komparativ religion på västra Michigans universitet och en lärar- examen i Washington.
Hon jobbade som lärare tills hon gav ut sin första bok 2007 och började då istället att skriva på heltid.
Just nu skriver hon tre olika bokserier samtidigt och håller då ett så högt tempo att hon lyckas ge ut en bok var tredje månad. För vanliga författare tar det vanligtvis runt ett år att skriva klart en bok.
Gifte sig 2010 och fick en son 2011.
Hennes mest kända serier är Georgina Kincaid (vilken var hennes första serie), Vampire academy och Dark swan.
Hennes genre är fantasy/romance och hon skriver gärna om det onaturliga.
Hon har nominerats till 16 awards och vunnit två.
Personporträtt
Bokens huvudkaraktär är en 17 årig flicka som heter Rose, en hetlevererad tjej vars liv går ut på att skydda sin bästa vän. Rose är nämligen en dhampir, en blandning av människa och vampyr, och deras uppgifter i livet är att tränas upp till profetionella livvakter åt de riktiga vampyrerna; moroi. De har nämligen en livsdfarlig fiende, en tredje vampyr art, som kallas strogoi.Hon och hennes vän Lissa bodde på en skola som har två uppgifter; skyddar moroi och tränar dhampirer, men ett par dramatiska händelser har fått Rose att tvingas välja mellan sin bästa vän och att befria sin stora kärlek, Dimitri, från ett fruktansvärt öde. Och det är där den riktiga Rose stiger fram. En människa som offrar allt, till och med sitt liv, för att rädda sin kärlek. Hon gör alltid allt för att skydda sina vänner och den som går emot henne straffas hårt. Hennes kaxiga attityd har gjort henne djupt respekterad och också till en utomordentlig krigare. Den sorten som griper in i en fight och vinner den mot alla odds. Hon har än inte gått ut skolan men ändå varit med i ett antal strider och att ha dödat så många strigoi vid så ung older har gjort henne känd i hela vampyrvärlden. Men hennes impulsivitet gör henne också oansvarig och hon agerar innan hon tänker. Det har fått henne att hamna i en rad olika sittser som har fått förfärliga konekvenser. Nu är hon ute på sitt livs resa där endast hennes mod och skiklighet kan göra det möjligt för henne att nå sitt mål.
Rose är som de flesta andra dhampirer ganska kurvig och kort, runt 1,60, och har ett väldigt exotiskt utseende med mörkt hår, bruna ögon och solbränd hy. Till skillnad från Lissa som har en morois långa slanka kropp, blek hy och silkeslent blont hår.
De två kompisarna är som natt och dag. Roses självsäkerhet vägs uta av Lissas osäkerhet och medan Rose gärna tar upp en fight håller sig Lissa blygt undan.
Men vad som binder de två tillsammans är att de har ett speciellt psykiskt band, ett band som aldrig kan brytas. Det är nämligen så att Lissa räddade Roses liv med hjäld av magi och det skapade ett telepatiskt band mellan de båda vilket innebär att Rose kan se världen genom Lissas perspektiv, och samtidigt känna hennes känslor och tankar.
Miljö
I denna boken utspelar sig händelserna i Sibirien där Rose hoppas finna Dimitri. Hon averkar sin första tid där i Dimitris gamla hemby, en liten dhampirby ute på landet där det flesta lever modernt civiliserat men ändå på lite gammeldags traditionelt vis. Det utspelar sig i nutid och förrutom vampyrerna så är allt annat verklighetstroget.Hon tar sig sedan vidare till en av Sibiriens största städer, Novisibirsk, där miljön är helt annorlunda. Där är vackra statyer och stora byggnader somskiljer sig helt från amerika, men innelivet och moderniteten är den samma. Kläderna, festerna, bilarna, språket och miljön i allmänhet är bevis på att det uttspelas i modern tid.Till slut befinner hon sig (inlåst) på rum i ett gigantiskt gods som på utsidan ser ut som en borg men på insidan är inrett som ett lyxigt hotellrum. Byggnaden har ett högteknologiskt säkerhetssystem och det är nästan omöjligt att ta sig ut därifrån. Men bara nästan...
Viktiga händelser
1. "Jag såg honom rakt i ögonen. 'Jag kommer älska dig för alltid.' sedan stötte jag pålen i hans bröst. Jag försökte få i pålen djupt nog, trots att jag var osäker på att jag skulle lyckas ur den svår vinkeln. men han slutade plötsligt kämpa. han stirrade stumt på mig och läpparna skildes åt. det var nästan ett leende, fast ett otäckt och plågat sådant. 'Det var det jag skulle säga...' flämtade han fram. det blev hans sista ord." (s.442)Det var för mig den viktigaste och mest smärtsamma händelsen i boken. Att Rose tillslut tvingas att döda Dimitri och veta att hon att hon aldrig kommer se honom igen. Men det var också en lättnad att uppdraget som hela boken gått ut på äntligen var slutfört och att hon lyckades även om det var mycket som stod i hennes väg.
2. "'Varför skulle någon skicka en påle till dig?' undrade Lissa. Jag svarade inte, utan drog istället ut nästa sak som fans i kuvertet: ett litet brevkort. På det stod det, med en handstil jag kände igen alltför väl: Du glömde bort en läxa till: Vänd aldrig ryggen åt en fiende innan du säkert vet att han är död. Verkar som om vi måste ta om den lektionen nästa gång vi träffas-vilket kommer bli snart. Kram, D. 'Aj då', sa jag och tappade nästan kortet. 'Det här är inte bra."' (s.518-519)
När man sedan får reda på att Dimitri fortfarande lever och att allt som Rose fick gå igenom var förgäves så blev man en aning frustrerad. Men det betyder ju också att spänningen fortsätter och jag vet inte riktigt vad man har att vänta sig i nästa bok.
Tema
I den här boken handlar det mycket om att ta svåra beslut och att göra det rätta även om det är det känns som en omöjlig uppgift. Sedan första boken har Rose vuxit enormt och det visar sig verkligen i just denna bok. Hennes mod är det som håller historien uppe när hon offrar sitt liv för att rädda någon annans.Boken handlar också mycket om vändskap och om hur mycket det kan betyda för en i svåra situationer, men också om hur bekantskap med fel personer kan vända ens värld upp och ner. Både romantik och svek fyller sidaorna i denna actionfyllda tonårsroman, och spänning finns det gott om.
Recension
Vågar man riskera allt för att rädda det man bryr sig om mest…
Boktitel: Löftet (4:e delen i serien Vampire Academy)
Författare: Richelle Mead
Genre: kärlek, drama, fantasy, spänning.
Betyg: 4 av 5
”Jag behövde bara några sekunder till, några sekunder då jag kunde betrakta honom innan jag dödade honom. Och det var då han talade till mig. ’Roza, du glömde bort min första lektion. Tveka aldrig.’”
Författarinnan Richelle Mead har verkligen satt ribban högt i den fjärde och spännande boken om halvvampyren Rose, hennes bästa vän Lissa, och deras liv på S:t Vladimirskolan. ”Löftet” är en fantastisk fantasy thriller som i sina stunder blir så intensiv att man nästan kan känna känslan av hur det är att leva i en värld full av vampyrer och blodtörstiga monster.
Bäst är ändå de actionfyllda fightscenerna som är grund för all spänning som utspelar sig i boken. Om Twilight är en vacker, olycklig kärlekshistoria, så är Löftet den mörka motsatsen, då den visar en mer skurkaktig, men också superhjälteaktig sida av de mystiska vamprerna vi annars är så vana vid att se.
Rose Hathaways liv har blir total katastrof när hennes hemliga älskare och stridsmentor förvandlas till ett monster hon alltid fruktat, och tränats hela sitt liv till att förgöra. Hennes val blir då svårt; att lämna sin bästa vän, obeskyddad och ensam, eller ge sig ut på ett livsfarligt uppdrag för att befria mannen hon älskar. Men att offra det man bryr sig om mest är inte alltid det lättaste, och för att klara uppgiften måste hon först gå en lång väg, både fysisk och pysisk, som lockar fram sidor av henne hon inte visste fanns. För när hon väl står vid den slutgiltiga uppgiften gäller det att ge allt, då bara en sekunds tvekan kan kosta henne livet.
Rose väljer att lämna S:s Vladimir, skolan som lär upp unga vampyrer att bekämpa de onda och livsfarliga strigoi, för att hålla det löfte hon en gång gav till sin älskade Dimitri. Om han någonsin blir förvandlad till strigoi, ett öde de båda anser värre än döden, så skulle hon göra allt i sin makt att befria honom, vilket bara innebär en sak; att hon måste döda honom.
Men var börjar man leta efter ett blodtörstigt monster, vars liv går ut på att härja runt i jakt efter offer? Roses möjlighet att hitta Dimitri är liten och för att ha någon chans att få tag i honom åker Rose till Sibirien, och Dimitris hemby, för att hoppas hitta information om honom där. Men när hon väl är där ändras hennes inställning till uppdraget då hon får lära känna Dimitris familj, och överlägger då att bosätta sig med hos dem.
Men några drastiska händelser får henne att tänka om och hon ger sig ut på jakt igen, denna gången för att slutföra uppdraget.
Den17 åriga flickans hetlevrade, kaxiga attityd ger henne en väldigt stark personlighet som är svår att släppa taget om och det har gjort henne både djupt respekterad och också till en utomordentlig krigare. Hon är den typen som griper in i en fight och vinner den mot alla odds. Men hon har också en impulsiv och oansvarig sida som ibland får henne att hamna i komplicerade situationer, och det slutar inte alltid som hon tänkt sig.
I den fjärde boken visas den mer listiga sidan av Rose, och att hon verkligen gör allt för att beskydda sina nära och kära. Berättelsen tar en med storm då den har allt som de andra böckerna hade, samtidigt som den tog en vändning i historien och visade en helt ny inblick av hur vampyrvärlden ser ut utanför St: Vladimir skolan. Att det tog ett tag att komma in i boken var nästan positivt för när man väl var fast så fanns det inget som kunde få en att slut läsa. Roses detaljrika berättande och hennes upplevelser och äventyr, som både innefattar sorg och glädje, är fängslande för alla läsare.